jag saknar tiden innan studenten! man var väldigt nära någonting man längtat efter i en evighet men samtidigt var man kvar i någonting man känt sig trygg i väldigt länge. sista tiden i skolan var enbart rolig. maaassa chill och korta dagar. då ville man nästan inte gå hem när dagen var slut för man visste att det var så kort tid kvar. och balen var alldeles alldeles underbar, haha. nja inte riktigt kanske men det var en av de bättre dagarna i lilla livet. och man kände sig så vacker. och när man väl dansade dom där satans danserna så var det bara roligt och man struntade helt i om det gick bra eller inte. fast sen måste jag säga att dagarna innan studenten var ingenting i jämförelse med själva studenten! herregud, man gick i ett lyckorus hela dagen och man la verkligen inte märke till att det regnade.. nej det var en hejdundrande fest hela dagen haha. ja den dagen skulle man vilja uppleva igen. och när man såg att alla började skolan förra måndagen kändes det gaanska surt att man själv stog där utan någonting att komma tillbaka till. men så kommer det nog alltid att vara. aah separationer i allmänhet har alltid varit en av de svåraste sakerna jag vet. just can't stand it. men någonting måste ju vara svårt också. känner att jag tappade skrivlusten för ca 20 meningar sen. så nu lägger jag ner. drar till med en slutkläm också: det går verkligen upp och ner det där med hur man känner sig, men av erfarenhet, än så länge, så brukar det oftast ordna sig tillslut. OJ SÅ KLYSCHIGT! Puss

Vi låser in oss i rutor vi inte vågar gå ut ifrån
Då kommer rädslan och tar oss, då kommer rädslan
Vi gömmer våra lögner i ursäkter och glömska
Vi ränner runt i mönstret av en kvadratisk ruta