känner mig väldigt vemodig och undrar varför det alltid slutar såhär. eller slutar vet jag inte om det har gjort. men det har blivit. och det blir det alltid. och jag undrar varför. förmodligen för att jag vet om det redan innan. som när pekka är ute och cyklar ungefär. man vet hur det kommer bli och man vet att det inte är något roligt direkt men man vill ändå att det ska bli. bara för att det bara ska vara så. för vissa saker ska ju bara vara. tror jag? har man inte alltid fått lära sig det..