hur kan sånadär gamla glömda minnen bara dyka upp ibland och ställa till det i lilla hjärnan? någonting jag vet var fel men som ändå hände och som jag inte grubblat särskilt mycket på efteråt. men vad jag vet finns det inga regler för hur man ska leva. och ingen vill väl göra fel?
jag vill ju bara leva.
så hur kan det bli så fel när man vill så mycket att allt bara ska bli rätt?

hoppas morgonkaffet gör sitt snart. en gäst har kommit ner till frukosten än så länge och kommer det inte fler snart finns risken att jag somnar här på min stol..