det är ju alltid något speciellt med bröllop
jag blir liksom stolt på något märkligt sätt
jag vet inte vad det är jag blir stolt över men
kanske är det över kärleken
eller över modet att våga ge sig så, på riktigt, till en annan människa
fint är det iallafall
även med en finlandssvensktalande präst som inte kan engelska
det glömmer man liksom bort mitt i allt det fina