you, you said we wouldn't change, but we do, and that's why this feels strange.

shit va deprimerande när det helt plötsligt går upp för en att man börjar bli vuxen och att man inte har något liv längre för att man jobbar hela tiden. åt mat hos mormor. alla kusiner åkte en efter en till olika partaj medans jag satt kvar med the grown ups och pratade om ljuspartyn (!!)... började sedan tjata på mamma vid åtta om att jag ville åka hem för att jag kände mig stressad över att gå och lägga mig.


mjao

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0