Vid protesfabrikens stängsel
La du din hand på min axel
Och sa att livet var något enkelt
Men jag kunde inte hålla med dig

är ett känslomässigt vrak hela jag
tror att mens, alkohol och förändring
är en ganska dålig kombination för mig just nu
saknar en självklar trygghet och det får mig att
sakna någon jag nog egentligen inte saknar
eller så gör jag det
kan man låta tiden visa vägen hur länge som helst?
och när ska man fatta beslut själv och inte låta slumpen avgöra?

jag tror det känns bättre imorgon