Det där med att slåss med sig själv är någonting jag definitivt inte rekomenderar. Jag tycker det är onödigt slöseri med tid. Ändå gör jag det. Hela tiden. Jag vill och jag vill inte. Jag ska göra saker för min egen skull och jag ska göra saker för hans/hennes/deras skull. Jag blir helt snurrig och dämpad och snart tror jag att jag med mitt tempo kommer ligga utslagen i sängen en hel vecka. Jag vill åka dit och jag vill åka dit. Mamma säger si och han säger så. Jag själv säger allt och ingenting och min hjärna går på det lilla lager av energi som finns kvar i mig. Tänk om jag dör. Eller kör slut på mig. Inte konstigt att jag har ont i huvudet. Men mitt i allt det här så trivs jag på något sett. Tiden bara går och går och jag hinner inte riktigt förstå allt som händer. Jag har ingen kontroll över någonting och det är rätt så skönt samtidigt som det kan bli ganska fel ibland. Jag går i skolan på dagarna, jobbar eller tränar på kvällen, sover på natten. Någonstans där imellan ska jag också få plats med läxor och någonting som iallafall liknar socialt umgänge. Jag har valt det själv. Jag vill ha pengar. Jag ville ha pengar till att åka till Svalbard. Nu vet jag inte längre. Jag blir så irriterad på att allt ska kretsa kring pengar. Varför ska man inte kunna åka till den finaste plats man sett för att hälsa på sin fina syster när man vill? Pengar.

God natt
Ni behöver liksom inte läsa för det är nog ganska jobbigt och det finns inget vidare värst sammanhang i texten.